7:e februari, en sorgens dag

På bilden från vänster: Min lillasyster, min pappa och jag.

Idag har jag en sorgens dag har det varje år denna dag sedan 2002. Den 7/2-2002 avled min älskade pappa i cancer. Denna dag besöker jag hans grav med en stor bukett med rosor och är kvar en stund och pratar med honom, berättar hur det går för mig och min familj, hans barnbarn som han aldrig han få träffa. Tänder även ljus för honom här hemma bredvid hans foto som jag gjort iordning med en vacker ram.

Det har nu hunnit gå hela 7 år, 7 år av saknad och tomrum. Fast det känns som att det var igår han försvann från oss. Kan t.om få idéer ibland att jag ska ringa pappa för att fråga hur det är med honom. Hinner med att lyfta luren, slå några siffror på telefon numret innan jag kommer på mig själv att pappa finns ju inte längre.

Utan dej Pappa är himlen alltid grå.
Utan dej vi inte kan förstå
varför månen och stjärnorna
dom ler när vi aldrig ser varandra mer.
Utan dej Pappa...

Här följer en dikt som jag skrev samma dag som jag fick veta att min älskade pappa skulle dö i cancer.

Pappa !!!
Varför ska du och inte jag ??
Varför ska du behöva och inte jag ??
Du vill inte och jag vill inte !!
Detta kan inte vara meningen med livet !!
Vad händer sen,när du inte finns ??
Vem ska jag då vända mej till ??
Varför denna orättvisa ??
Vad har du gjort för att förtjäna detta öde ??

Jag kommer sakna dej pappa...
Therese kommer sakna dej pappa...
Dina barnbarn kommer sakna dej...
Alla kommer sakna dej pappa...
Pappa låt mej få ta dina smärtor och ditt lidande...
Jag vill inte att du dör pappa..
Låt mig få göra det istället för dej...

Den dagen när du lämnar oss,
så kommer du lämna ett stort tomrum efter dej...
Ett tomrum som ingen kan fylla så som bara du kan...
Jag vet inte om jag kan vara utan dej...
Visst vi har haft våra duster,
jag vet att jag inte vart den bästa son men kan önska sej. Pappa jag vill säga förlåt för att jag har gjort som jag gjort...
Önskar att jag kunde få det ogjort så du finge träffa ditt äldsta barnbarn...
Pappa du ska veta att när du inte finns längre så kommer jag titta upp mot himlen varje kväll och titta på stjärnorna och hitta just din stjärna...
Jag kommer tänka på dej dag som natt,
kommer aldrig släppa dej pappa ur mina tankar...

Pappa...
Varför ska du och inte jag ??
Varför ska du behöva och inte jag ??
Du vill inte och jag vill inte !!
Detta kan inte vara meningen med livet !!
Vad händer sen,när du inte finns ??
Vem ska jag då vända mej till ??
Varför denna orättvisa ??
Vad har du gjort för att förtjäna detta öde ??

Jag kommer sakna dej pappa...
Therese kommer sakna dej pappa...
Dina barnbarn kommer sakna dej...
Alla kommer sakna dej pappa...
Vi älskar dej pappa !!!

Min pappa han fylla 51 år innan han lämnade jordelivet för en sista resa till Nangiala efter en lång tids sjukdom i cancer.
Han lämnar efter sej sina älskade barn Andréas och Therése och sin älskade hund Trixi och sina 2 barnbarn som han aldrig fick träffa Michael och Theodor som inte var född än.
Han lämnar ett stort tomrum och mycket stor saknad efter sej.
Han lämnade sina nära och kära 7/2-2002 kl: 00.35
R.I.P.Ulf Westholm

/ Idag känner jag inga smärtor, idag är det en sorgens dag.

Är besviken och nådigt förbannad på AF

För ett par veckor sedan var jag på en intervju på en restaurang här i stan och var så gott som lovad jobb som kock hos dom. Idag var jag på möte på arbetsförmedlingen med min handläggare och dennes chef för en uppföljning. Fick idag reda på att dom absolut inte ville ha mig i sitt arbetsteam på restaurangen som jag skulle få jobba hos och detta pga. att jag tydligen hade sagt något olämpligt enligt vad dom hade skrivit i ett mail till man handläggare på AF och dessutom vart jag avstängd från aktivitetsgarantin som har vart min försörjning sedan jag stämplade ut min A-kassa. Att jag vart avstängd från aktivitetsgarantin var för att det som kom fram var en grov förseelse enligt AF. Att man har en familj att försörja skiter AF totalt i. Kommer dock att få stå kvar som arbetssökande på AF men får inga pengar.

Så nu så kommer socialen att få försörja mej och min familj. Det företaget påstod i mailet till min handläggare på AF så hade jag påstått att jag inte skulle under några som helst omständigheter anväda restaurangens kläder, vilket är totalt skitsnack från restaurangens sida och att det diskuterades hur mina familjeförhållande såg ut vilket jag tycker är rellevant i samanhanget för en arbetsgivare att veta men inte för dom tydligen. Skulle detta vara en grov förseelse för att bli avstängd? NEJ FY FAAN för AF. Detta har gjort mig nå så förbannad så ni anar inte. Trodde AF skulle hjälpa sina "kunder" som man kallas, men icke istället så sparkar man på en som redan ligger ner.

Jag skulle gärna skriva ut namnen på min handläggare och hennes chef samt vilket företag det gäller men gör jag det och dom läser detta så skulle det säkert bli ett jävla liv med hot om stämning och allt annat som dom säkert kan hitta på.


/ En besviken och nådigt förbannad Andréas Sandberg